Marina

Måste bara berätta! Lillen och bönan tjafsade lite och lillen tyckte att bönan var allmänt jobbig så det här är vad som sades:

Vi har haft en rolig dag, barnen, Enoch och jag. Det blev Andys lekland och där var det helt galet! Så sjukt mycket barn överallt och jag undrade hur vi kunde få för oss att åka en lördag av alla dagar, men det tog inte lång tid innan jag kom på - jag kan ju bara helger... Nu trängs vi med alla andra stockholmare. Inga fler lyxiga dagar mitt i veckan.

Veckorna bara svischar förbi och så är det helg igen =) Imorgon ska jag och Enoch träffas tillsammans med barnen och hitta på nåt kul ihop. Jag ser fram emot det. Vi är inte ovänner, vi är inte bästisar, men vi är där nu. Vi kan umgås med barnen utan att det känns konstigt eller jobbigt. Jag tror verkligen att det är det bästa för barnen, att vi kan umgås alla tillsammans trots separationen.

Hahaha! Jag kom på en sak nu när jag tittade på bilderna jag la upp i förra inlägget... På jobbet skulle vi ta kort på min grupp för att lägga ut på intranätet och när vi gjort det så säger Mari, min kollega att jag och hon har lika snea tänder och att hon inte alls tycker om sina. Jag skrattade och sa att jag inte störs av mina snea eller utstickande tänder för jag har nånstans intalat mig att de är fina =) Men nu såg jag på bilden hur mycket min ena tand faktiskt sticker ut! Haha, inte mycket att göra åt det nu så det är bäst att gilla läget och fortsätta le!

Jag har länge sett fram emot imorgon! För ett år sen var jag, Linda och Silvia på Ladies Night och imorgon är det dags igen! Förra gången röjde vi gärnet! Tre småbarnsmammor rockade loss och drack rötjut hela natten, men denna gång får bli lite lugnare för lillen har gympa söndag morgon som hans mamma måste ta honom till =)

Jag intalar mig själv att spindlar är fina och rena djur, samtidigt som jag tittar på den fetaste spindeln som pryder min vägg...

Hahaha, insåg att jag sa emot mig själv i mitt förra inlägg =) Jag tänker på framtiden, men inte på framtiden... Hmmm. Men det jag menade var att när jag fortfarande jobbade på cc så tänkte jag mycket på vad jag ville i livet och vad jag ville jobba med istället och de tankarna har jag inte längre. Jag tänker på framtiden på ett sätt, men inte ur ett cc-perspektiv längre.

Det förekommer mycket "tissel tassel" på ett kontor. Till viss del tror jag det beror på bibliotekskänslan som utspelar sig, ni vet, känslan man har av att man måste prata tyst för att inte störa. Vi jobbar i öppna landskap och är ca 150 personer i en och samma lokal, och ändå är ljudvnivån låg, men det är ju för att alla viskar eller tisslar och tasslar om allt med varandra. Man får känslan av att allt de pratar om är hemligt och inte till för någon annans öron. Lite fräckt i den verkliga världen utanför, men helt accepterat på ett kontor... Jag har inte riktigt kommit in i det än. I min värld är tissel tassel skvaller, men jag kan ha fel, det har hänt förut =)

Barnen har varit mina i fem nätter och nu är det Enochs tur. Egentligen skulle de stanna hos mig inatt också, men Amelie har fått suspekta utslag över hela kroppen som vi måste gå till vårdcentralen med för att se vad det kan vara. Enoch är ledig så det blir han som får ta det.

Lyckan är stor när man vet att ens vänner är finast i världen och att familjen alltid står vid ens sida när livet känns tungt. Jag fyllde gammal för en vecka sen och jag firade tillsammans med familj och vänner. Vi startade med middag och avslutade med efterfest hemma hos någon som bodde någonstans på kungsholmen. När jag vaknade kände jag mig lycklig över att livet är som det är och blivit som det blivit. Alla som står mig nära i livet betyder mer än de någonsin kan förstå!

Ikväll ska det firas med vänner och familj! Hand i hand går vi tillsammans raka vägen in i dimman =) Jag ser fram emot att få fira med er alla!

Jag vaknade till och från hela natten av att telefonen blinkade och pep om vartannat... Jag var för trött och groggy för att tänka klart och göra något åt saken så jag låg och svor varje gång det hände och tänkte att det var glapp i laddaren. Men när jag gick upp imorse så tittade jag på mobilen och såg att det var gratulationer som ramlat in under natten =) Det kändes genast lite bättre, men jag borde nog lagt luren på ljudlös och upp och ner nu när jag tänker efter, men inte visste jag.

Busiga idag. Jag hämtade kidsen och frågade rätt upp och ner vad de ville äta till middag. De fick välja precis vad som helst och det tog ett tag innan lillen förstod att jag menade allvar när jag sa att han fick välja precis vad som helst.

Ibland slås jag av skillnaderna mellan mina jobb jag haft och har. På cc fanns det mycket som var bra och mycket som var mindre bra, men det bästa var nog ändå stämningen oss kollegor emellan. Jag pratar och utgår helt från mig själv givetvis. Jag har alltid gillat det där avslappnade och lättsamma som jag tyckte det var på cc.